Basketblogg

" Dejan Bodiroga, en av Europas bästa spelare genom tiderna, la i förra veckan skorna på hyllan." Bild från BBC. 

Den 8:e juni, för ca 10 dagars sedan, gick Dejan Bodiroga ut och förklarade att han nu drar sig tillbaka från proffsbasketen för gott. Efter mer 15 säsonger i flera av Europas största klubbar och fler titlar och utmärkelser än han har fingrar och tår, är Bodiroga en av de allra största stjärnorna i den moderna basketens historia som inte spelat i NBA. 

Bodiroga, som fyllde 34 år den 2:a mars, växte upp i Zrenjanin, Jugoslavien (nu Serbien) började sin proffskarriär i hemstaden och flyttade sen till Zadar i Kroatien där han spelade i två säsonger. Hans genombrott på den internationella scenen kom dock när han flyttade till Trieste, Italien, där han omedelbart gjorde succé. 

Dominerade den internationella scenen 
Under säsongen 1992-93 snittade han 21.2 poäng per match för sitt Trieste. Hans insats blir ännu större med tanke på att han var tonåring och den yngste utländske spelaren i italiensk baskets historia. Han spelade ytterligare en säsong i klubben innan han bytte till Olimpia Milan inför säsong 1994-95. I sin andra säsong i klubben leder han dem till ligatitlen och han snittade 22.4 poäng per match, sitt högsta poängsnitt under sin karriär. Samma sommar, 1996, i OS i Atlanta var han den näst yngsta spelaren i Jugoslaviens trupp, men snittade ändå över 10 poäng per match när laget tog silver efter förlust i finalen mot USA's "Dream Team II". Hans spel hade uppmärksammats över stora delar av Europa, och storklubben Real Madrid var de som drog vinstlotten.

Bodiroga spelade två säsonger i den spanska huvudstaden,där han bl.a vann en cuptitel. När det Jugoslaviska landslaget än en gång samlades för VM i Aten 1998 var han inte längre en i mängden, utan lagets självklare ledare och stjärna. De vann guldet och Bodiroga blev MVP. Hans resa fortsatte nu i det grekiska storlaget Panathinaikos, där han spelade fyra magiska säsonger, kanske de bästa i sin karriär. Laget vann tre ligatitlar i rad, och tog hem Euroleague två gånger (99-00 och 01-02). Den andra av dem var den mer spännande, då Panathinaikos låg under med 13 poäng i halvtid mot Kinder Bologna men lyckades vända underläget och vinna. Vinsten markerar den enda gången bortalaget vunnit i hemmalagets egna hall under Euroleagues 20-åriga historia, och Bodriga fick ta emot MVP-utmärkelsen. 

Bröt Barcelonas förbannelse 
Efter åren i Grekland återvände han till Spanien, denna gång till Barcelona. Barcelona, som skulle hålla i Euroleagues Final Four den säsongen, var i desperat behov av en superstjärna. Laget hade redan förlorat fem Euroleaguefinaler, och ville inte göra det igen. Bodiroga gjorde ingen besviken. 

Förbannelsen som legat över klubben bröts på en gång, och han ledde dem till Euroleague-titeln. Bodiroga utsågs än en gång till MVP, vilket gjorde honom till den första spelaren att vinna MVP två år i rad i olika lag. Barcelona blev det första lag som vann Euroleague på hemmaplan, och en salig publik på 16, 670 fans (spanskt rekord) hyllade laget och deras stjärna, Dejan Bodiroga. Laget vann en trippel den säsongen, då de tog hem ligan, cupen och Euroleague. Innan han anlände till Barcelona ledde han sitt Jugoslavien till ännu en seger, när de försvarade sitt guld i VM 2002. Bodiroga, som var kapten, satte 27 poäng i finalen, inklusive lagets nio sista poäng vilket tog matchen till övertid. 

Barcelona försvarade sin ligatitel säsongen efter, och "Bodi Bond" utsågs till MVP. Han återvände till Italien 2005 där hans internationella karriär börjat, och tog laget Virtus Roma tillbaka till Euroleague. Fyra dagar efter att laget blivit utslaget ur det italienska slutspelet tog alltså Bodiroga beslutet av lägga skorna på hyllan. 

En ikon 
"Det har varit ett svårt beslut, men jag har tänkt mycket på det och ångrar ingenting" sa han på en presskonferens som hölls i Rom. "Jag är lugn och stolt över vad jag har presterat under min karriär." 

Bodiroga vann sammanlagt 13 titlar med sina 7 klubblag han spelat i, och 7 medaljer med landslaget (5 guld, 1 silver och 1 brons), plus otaliga MVP-utmärkelser. Han spelade totlat 100 matcher i Euroleague-sammanhang, och snittade 16.1 poäng per match, det näst högsta snittet av alla spelare som spelat minst 100 matcher. Hans proffsiga uppförande, ledarskap, basket-IQ och "all-around" spel är det som utmärker Bodirogas spel. Han är idag en ikon inom den europeiska basketen och ledde den till dess guldålder som råder idag, med respekt över hela världen.  

Youtube-klipp:    
- Tribute to Dejan Bodiroga      
- Dejan Bodiroga Highlights Part 1    
- Dejan Bodiroga Highlights Part 2  

"Manu Ginobili spelar sin tredje finalserie medan LeBron James förbereder sig för sin första." Bild från NBA.com. 

Efter LeBron James magiska uppvisning i match 5 kunde inte Detroit Pistons hämta sig, och Cleveland vann match 6 på hemmaplan inför en salig hemmapublik. För Detroit väntar en sommar med många frågetecken som ska klaras ut, medan Cleveland spelar sin första Final i klubbens 37-åriga historia. 

Deras motståndare i Finalen, San Antonio Spurs, är dock raka motsatsen. Årets finalserie är den fjärde laget spelar sedan 1999, och de har vunnit alla tre tidigare serierna, med Tim Duncan som Finals MVP. Spurs är ett av NBA's riktiga elitlag, och har spelat grymt stabilt i 7-8 år nu, alltid bland de 5 bästa lagen i ligan. De är nu på jakt efter sin fjärde titel och rookien i sammanhanget, Cavaliers, ser inte ut att ha mycket att sätta emot. But it ain't over until the fat lady sings... 

Center:  
I slutspelet har San Antonio använt sig av Fabricio Oberto på center-positionen och Duncan som powerforward, vilket till synes funkat riktigt bra. Oberto, rookie från Argentina, är ingen riktig rookie då han spelat i utländska proffsligor innan han kom till NBA. Han är en kille som jobbar för allt, offensivt som defensivt, och i serien mot Utah Jazz hade han flera matcher med "double-doubles". Cavaliers har också en utlänning på center-positionen, litauern Zydrunas Ilgauskas, som länge varit en av NBA's toppcentrar. Han har dock blivit slöare och segare på senare år, men besitter fortfarande ett skott inte många 220 cm-spelare kan skryta med. Han är en mardröm för försvaret vid en pick-and-roll, då han ofta får ett fritt skott som han sätter.  
Fördel: Cleveland 

Power Forward:  
Drew Gooden i all ära, men han har ingen större chans mot Tim Duncan i den här serien. Duncan anklagas ofta för att vara "tråkig" på planen, men han gör inte alltid de flashiga sakerna, han gör de rätta sakerna. I slutspelet har han snittat 23. 2 poäng, 11.4 returer, 3.3 blocks och 3.1 assists per match och har en än gång lett sitt lag till Final. Gooden är, tillsammans med Varejao, Ohio-lagets hjärta och kämpar alltid enormt mycket. Han är en av ligans bästa offensiva returtagare, men mot Duncan så väger han lite tunt. 
Fördel: San Antonio 

Small Forward:  
LeBron James har under årets slutspel tagit ännu ett steg mot den absoluta superstjärnenivån. Hans uppvisning mot Detroit visar att han redan nått så långt att han nu bara räknar framgång i titlar, inte hur långt laget går i slutspelet. James snittar 25.8 poäng, 8.3 assists och 8.3 returer under slutspelet, och är just nu obestridd kung på baskettronen (av de spelare som ännu inte gått på semester). I Spurs ska Bruce Bowen, mästerförsvararen, anta utmaningen att försvara James, vilket inte är något nytt för Bowen. Hans uppgift är varje match att plocka bort motståndarlagets stjärnspelare, och han gör det ofta mycket bra. 
Fördel:  Cleveland 

Shooting Guard:  
Aleksandar Pavlovic har under det sista halvåret gått från bänkspelare till starter i Cleveland, och är ett av deras större offensiva hot. Han har ett bra skott och kommer sänka det om han blir fri. Han kan också attackera korgen någorlunda bra. På andra sidan finns argentinaren Manu Ginobili, som faktiskt inte startat en match i slutspelet men måste räknas som deras bäste shooting guard. Han ligger runt 16 poäng, 5 returer och 4 assists per match och bidrar till stor del till framgången klubben haft och har. 
Fördel: San Antonio 

Point Guard: 
Tony Parker har spelat mycket bra basket under slutspelet. Parker tar sig till korgen på alla möjliga sätt, och han lyckas också ofta göra poäng. Med sin snabbhet och kvicka första-steg har ingen kunnat hindra honom hittills. Med sina 6.4 assists per match är han också den som leder lagets anfall, och har gjort så till perfektion. Larry Hughes är inte point guard från början, men i slutet av säsongen satte coach Mike Brown honom på positionen och Hughes spel blev med ens mycket bättre. Men han har inte spelat bra under slutspelet och lär inte få det lättarenär han möter Spurs. 
Fördel: San Antonio 

Bench: 
Spurs bänk består av ett gäng veteraner och yngre spelare som varit i den här situationen en eller flera gånger förut. Brent Barry, Robert Horry och Michael Finley är några veteraner som varit med länge och kommer sätta sina skott när de får dem. Speciellt Horry älskar att ta avgörande skott i slutspelet, och sätter dem oftast. Cavaliers bänk har inte samma erfarenhet, utan består av unga, hunriga spelare som inte spelat Final tidigare och kommer göra allt de kan för att laget ska vinna. Rookien Daniel Gibson, har under de senaste veckorna verkligen höjt sitt spel och var avgörande för lagets avancemang till Final. Gibson spelade bl a bättre än sin idol, Chanucey Billups. 
Fördel: San Antonio 

Coach:   
Mike Brown har många kopplingar till Spurs. Han var assistaernade coach där i tre år, vilket innehöll en titel (-03). Han har lärt sig mycket av Spurs coach, Gregg Popovich, och har lett Cavs till snabb framgång med sitt försvarsbaserade spel. I år har de varit ett av de bästa defensiva lagen i ligan. Popovich anses vara en av de absolut bästa coacherna någonsin, och har lett Spurs med grym fingertopskänsla och järnhand de senaste tolv åren, vilket verkligen lönat sig för organisationen. Och hur mycket Brown än försökt lära sig av Popovich, så kommer han inte kunna lura honom.
Fördel: San Antonio

Med detta sagt tror jag det blir en spännande finalaserie. Många tror att Spurs kommer köra över Cavaliers, men jag tror att man inte ska ropa hej förrän man kommit över bäcken. Cavs spelar grymt bra just nu, och man vet aldrig hur mycket LeBron James kan göra på egen hand. Spurs har dock erfarenheten och vet vad som krävs, vilket inte Cavs gör.
Prediction: Spurs vinner med 4-2 i matcher.

"LeBron James under nattens match, där han dominerade totalt." Bild från Gettyimages.

Var ska man börja med efter en tillställning som denna. Vi kan väl börja med det enklaste, att Cleveland Cavaliers är en vinst ifrån en NBA-Final och så här nära har de aldrig varit. Cavs vann inatt med 109-107, i en match som innehöll 2 förlängningsperioder innan segraren kunde utses. Allt detta kan laget tacka LeBron James för.

James har fått stå ut med mycket klagomål och annat under de senaste två veckorna. Efter lagets två inledande förluster mot Detroit Pistons vara alla på honom för att han passade till ett fritt skott istället för att göra poäng själv och att han inte gick in och dominerade som han skulle göra. Men sedan serien flyttade till Cleveland har James tystat de flesta kritiker, och efter nattens match har de nog inte så mycket att komma med. 

Satte 25 poäng i rad 
För att Cavaliers ska ha en chans att gå till final måste de vinna minst en match i Pistons hall, The Palace of Auburn Hills, där Pistons är grymt starka. Efter 3 perioder är det lika, och LeBron har gjort 19 poäng. Det var då James bestämde sig för att ta över matchen. Under fjärde perioden och de två förlängningsperioderna satte 22-åringen 29 poäng av lagets 30 poäng, och lagets 25 sista poäng i matchen. Varje gång Pistons tog en två- eller trepoängsledning tog James bollen och tog bollen till korgen för en dunk eller satte en trea. Och med 2 sekunder kvar av andra förlängningen går James till korgen och sätter en lay-up. Chauncey Billups har en chans att utjämna, men han missar sitt halvdistansskott och en av säsongens bästa matcher är ett faktum.

LeBron James satte 48 poäng, nytt slutspelsbästa för honom, 9 returer, 7 assists och 2 steals. Med Daniel Gibson, Drew Gooden och Aleksandar Pavlovic alla hade en dålig dag på jobbet, tog han tag i det och gjorde poäng. Och varför skulle han inte göra det, Pistons gjorde ingenting för att stoppa honom.

Kritik var rätta medicinen
När en motståndare gör 25 poäng i rad bör man väl göra någonting åt det. Men Detroit, som anses vara ett av de bästa försvarslagen i NBA, gjorde ingenting. Under hela förlängningen spelade de zonförsvar och lät James gå 1-mot-1 hela tiden. Flip Saunders, Detriots coach, sa på presskonferansen efter matchen att de gjorde vad kunde. De försökte få honom i deras "traps" och få bollen ur hans händer. Det vet jag inte om han bara säger för att täcka över sina misstag. T.ex så dubblade de inte James en enda gång under de avgörande minuterna. När han fick bollen fick han lugnt och sansat vända sig mot korgen, se hela banan och attckera från det läget, alltid 1-mot-1. Att Pistons försökte få bollen ur hans händer är väl inte heller riktigt sant, då han hade bollen hela tiden. 

Alla experter och tyckare som kritiserat honom för att inte dominera matcher i slutskedena borde nog inte ha så mycket att säga till om nu, och James gav dem en liten knäpp på näsan. Och kanske var det vad han behövde, kritik som fick honom att lyfta sitt spel till den nivån han spelat på i de tre senaste matcherna, som Cavs för övrigt också vunnit. 

Fortfarande finns tvivlare
Det finns fortfarande de som klagar, att han bara blir sjukt hypad av NBA, att han är deras gullegris och att all övrig media sätter honom på en piedistal. Helt klart är det så, NBA precis som de andra proffsligorna har blivit mer och mer kommerisella, och det handlar i allt större omfång om ekonomisk vinst. Och det är oftast lättare att promota enskilda spelare än hela lag. Men så har det varit under en längre tid, och James är inte den förste som är i den här positionen. Dwyane Wade var det i slutspelet förra året, Jordan var det också under sin tid. Helt klart favoriseras vissa spelare, men det är ju inte så att de får allt serverat på silverfat. Det är ju inte så att NBA-ledningen med David Stern i spetsen sätter alla skott,lay-ups och dunkar åt LeBron James, eller är det så? 

Att sätta 48 poäng i ett slutspel, i en på många sätt avgörande match är en svår prestation. Det går inte göra enbart med hjälp av domare etc, du måste ha någon inre drivkraft också, något som gör det värt att lägga ner alla de x antal timmar träning extra som de absolut bästa spelarna lägger ner. Om LeBron inte hade tränat på sitt skott varje sommar sedan han kom till NBA, hade han då satt de avgörande skotten som han gjorde inatt? Troligen inte.