Basketfredag: Vilka har varit bäst?

Basket

Krönika: Med mindre än en vecka kvar av NBA-säsongen 2007-08 är det god tid att börja titta i backspegeln och se vilka som har utmärkt sig under året, både positivt och negativt. Vi startar med de traditionella utmärkelserna, och fortsätter med andra, personliga priser.


Most Valuable Player (MVP): Chris Paul, New Orleans Hornets

"Paul? Varför inte Kobe Bryant?" är det nog många som frågar sig, samtidigt som det är lika många som frågar sig det motsatta. De två har båda lyft sina respektive lag till nya höjder, utvecklat sitt spel och har statistiken att backa upp det. Kobe Bryant är den bäste basketspelaren på den här planeten, och han är värd att vinna sin efterlängtade MVP-trofé. Men... I år har faktiskt Chris Paul varit snäppet värre. Han har tagit Hornets till en förstaplats i stentuffa Western Conference, och spelar med ett sådant självförtroende att till och med Muhammed Ali skulle blekna. CP3-4-MVP.


Rookie of The Year (ROY): Kevin Durant, Seattle Supersonics 

Allt sedan Greg Oden lade sig på operationsbordet har den gänglige Kevin Durant varit den stora favoriten till ROY-utmärkelsen. Han har gått in i ett lag utan en stjärna, axlade rollen och har gjort det med blandat resultat, men vad kan man förvänta sig av en 19-åring i ett lag som har så mycket annat att tänka på än det som händer på planen? Al Horford har varit den enda som kunnat utmana Durant, men efter KD's dubbla (!) för-overtime-skott mot Denver Nuggets i söndags cementerade han sin position som den Rookie of The Year.


Defensive Player of The Year: Marcus Camby, Denver Nuggets

Man skulle kunna argumentera för varför Chris Paul också här är en värdig vinnare. Hans 2,67 steals per match är imponerande, och om han inte vunnit MVP(enligt mig) är det fullt möjligt att juryn ger honom Defensive Player of the Year som "tröstpris" för hans fantastiska säsong. Men det är Marcus Camby som har dominerat under den egna korgen under hela säsongen. I år har han varit frisk, vilket gjort att han kunnat snitta 3,6 blockade skott och 13,3 returer per match. Lägg till 1 steal per match och du har en fullfjädrad försvarsspelare.



Most Improved Player: Chris Kaman, Los Angeles Clippers

Kanske beror det på att Elton Brand har varit skadad hela säsongen, men Chris Kaman har tagit kommandot under korgarna i Staples Center. I år har han snittat 15,7 poäng, 12,7 returer och 2,8 blockade skott per match, jämfört med förra säsongens 10,1/ 7,8/ 1,5. Kaman skjuter också bättre, skott- och straffkastprocent, plus att han får spela drygt 8 minuter mer. Låter som han är klippt och skuren för utmärkelsen.


Sixth Man: Manu Ginobili, San Antonio Spurs

San Antonio Spurs fuskar. Att använda en spelare som Ginobili från bänken är underligt, och det kan bara finnas en anledning till det: De vill vinna Sixth Man-utmärkelsen. Själv vet jag inte riktigt vad kriterierna för att den här utmärkelsen är, men Ginobili har kommit in från bänken i 50 av sina 73 matcher, och det räcker nog. Att han snittar karriärsbästa i poäng, returer och assists per match visar hur effektiv han är, och varför Charles Barkley tycker så mycket om honom.


Coach of The Year: Byron Scott, New Orleans Hornets 

Det är flera coacher som gjort sig förtjänta av deras egen utmärkelse i år, samtidigt som man kan fråga sig vem som gjort mest, spelarna eller coachen? I Boston är det helt klart att spelarna gjort den otroliga förändringen möjlig, inte Doc Rivers. Rick Adelmans Rockets ska uppmärksammas för sin otroliga 22-vinstersvit, men det håller inte hela vägen. Jerry Sloan har inte vunnit utmärkelsen under 18 långa år på Utahs bänk, men tyvärr för honom heter utmärkelsen Coach of The Year. Nej, priset går till Byron Scott, som tagit New Orleans till en pole position i Western Conference med samma material som förra året hamnade utanför slutspel. Han har unge Chris Paul att tacka för mycket, men lite credd ska Mr. Scott allt ha.


Och nu till de lite mer icke-ortodoxa utmärkelserna...

Årets Extreme Makeover: Boston Celtics

Från 24-58 till 60+ vinster i år markerar inte bara den största turnarounden i NBA:s historia, utan också Boston Celtics triumftåg tillbaka in i ligans finrum. Inför säsongen frågade sig många om "The Big Three" skulle klara av att bära ett lag på sina axlar, utan någon egentlig bänk som kunde avlasta dem. KG & Co. gav alla tvivlare svar på tal och har siktet inställt på en 17:e titel.


Årets överraskning: Shaquille O'Neal till Phoenix Suns

När bomben damp ner i början av februari att "Shaq" blivit bortbytt till Phoenix Suns mot Shawn Marion var det nog många som satte maten i halsen. Det var svårt att se någon logik i att byta bort en ung, atletisk stjärna mot en gammal, skadad före-detta stjärna, men med slutspelet i antågande har Suns hittat ett vägvinnande spel, och laget GM Steve Kerr ser smartare ut för varje dag som går.


Årets panikvärvning: Jason Kidd till Dallas Mavericks

Efter att både Los Angeles Lakers och Phoenix Suns uppgraderat sina trupper i februari, kände Dallas ägare Mark Cuban ett stort begär att göra samma sak. Han gick ut och bytte till sig Jason Kidd, och efter ett par omgångar i media var affären klar. Tyvärr har den inte varit lika lyckad som Cuban önskade, och Dallas har fått kämpa för att hålla sig på slutspelsplats. Kidd har inte heller lyckats göra en enda triple-double sedan han anlände i Dallas, något han radade upp på pärleband i New Jersey. 


Årets dunk: Stromile Swift över Tyrus Thomas

Årets dunk, utan tvekan. Hårdheten i hur Swift trycker ner bollen i halsen på Tyrus Thomas känns nästan rakt genom skärmen, och publikens "oooh" följt av tystnad talar sitt tydliga språk. 


Årets bottennapp: Miami Heat

Jag skulle lika gärna kunna skriva New York Knicks, men årets bottennapp är verkligen Miami Heat, redan under de första inledande veckorna förlorade man allt hopp om säsongen, och det har bara gått käpprätt neråt sen dess. Pat Riley lämnade laget för att scouta spelare istället, vilket visar tydligt hur det sett ut i år i Florida. Att man under den senaste månaden spelat med 8 spelare, varav fem stycken är D-League-spelare, gör inte saken bättre.


Årets Superman: Dwight Howard, Orlando Magic

Enough said.


Årets pajas: Isiah Thomas, New York Knicks

Isiah Thomas var en grym spelare, men som coach har han inte gjort mycket rätt. Nästan allt han gjort sedan han tog över ledarrollen i New York har gått fel, och i år har han blandat rättegångar om sexuellt ofredande med uttalanden som bara han själv verkar tro på. Stämningen i Madison Square Garden är hätsk, nästan häxjakts-aktig, och Thomas förbättrade inte sina aktier hos fansen när han igår sa att Knicks inte varit stolta över något sedan 1973. Han verkade helt enkelt glömt Patrick Ewing, Charles Oakley och John Starks som tog laget till finaler både -94 och -99. Men alla kan ju glömma en sådan sak...


Årets sämsta enskilda anfall: New York Knicks (Zach Randolph) mot Toronto

Det här kan symbolisera New Yorks säsong på 26 sekunder, allt från Randolphs otroligt dåliga skottval, hans lagkamrater ovilja att gå på offensiv retur och Isiahs uppgivna min efteråt.