Basketblogg

Bild från NBA.com

Vad har Steve Nash varit de två senaste åren, sen han återvände till Phoenix Suns? Enligt många, "the haters", är han bara en kort,vit, långhårig kanadensare(!) som rövat bort två MVP-troféer från Kobe Bryant och LeBron James, som de kunde ha användning för när de ska jämföras med Michael Jordan i framtiden. "Nash kan ju bara passa, det skulle de (KB24 och LBJ) också kunna göra om de ville" De som tycker så här har rätt till sin åsikt, men jag tycker den är felaktig. Steve Nash är den första av spelare som för tillbaka NBA till sina glansdagar, 80-talet då typ hälften av de bästa spelarna genom tiderna var aktiva. Han är 2000-talets "Magic".

Sen början av milleniumet har Nash varit ansedd som en av de 5 bästa pointguardsen i ligan. Hans assistsnitt från då till nu ser ut som följer: 00-01: 7.3, 01-02: 7.7, 02-03: 7.3, 03-04: 8.8, 04-05: 11.5, 05-06: 10.5.
   Men det är ändå inte förrän han kom till Suns som han fick uppmärksamhet och utmärkelser. Varför? I Dallas så var han aldrig den riktiga ledaren, inte den man associerade med laget. Först hade de Michael Finley, sen så kom Dirk Nowitzki in och tog det mesta av strålkastarljuset. Hans sista säsong i Dallas hade de för många stjärnor, så då fick han verkligen inget utrymme. Men i Phoenix blev allt annorlunda. Suns var ett ungt lag med många talanger (Shawn Marion, Amare Stoudemire etc.) men ingen ledare, ingen veteran. Coachen Mike D'Antoni använde sin filosofi "Run & Gun" och gav Nash nyckeln till laget. Han slarvade inte bort den.

Första säsongen med Suns tog de hela ligan med storm, de vann 62 matcher, jämfört med 29 året innan. Han snittade 11.5 assist per match, högsta snittet på 10 år (John Stockton,94-95: 12.3). Han gjorde att Suns satte 16.2 poäng mer per match än året innan (110.4 - 94.2), vilket är den största ökningen mellan två säsonger sedan skottklockan infördes. Han gjorde att de unga talangerna blomstrade. Amare Stoudemire blev ett monster inside, Shawn Marion blev den bäste allroundspelaren i ligan, Joe Johnson och Quentin Richardson satte mer 3-poängare än någonsin, Vilket senare ledde till att de fick feta kontrakt med andra lag. Han fick mottaga MVP-trofén som den andre "utlänningen" genom tiderna att vinna utmärkelsen (Hakeem Olajuwon, Nigeria). 
   Den här säsongen såg mörk ut till en början. Laget hade under sommaren tappat 2 av sin bästa scorers, (Johnson, Atlanta och Richardson, New York) plus att Stoudemire behövde operation och skulle vara borta resten av säsongen. Det var alltså bara Nash och Marion kvar av start-femman från året innan. Experternas dom var inte snäll. Suns skulle åter falla i mörker, inget slutspel och inga utmärkelser.  Men Steve Nash ville annat. 

Phoenix Suns vann sin divison för andra året i rad, gjorde 108.4 poäng per match (bäst i ligan) och spelade lika bra som året innan. Nash snittade 10.5 assist och hade karriär siffror i poäng (18.8), returer (4.2), minuter (35.5), skottprocent (51.2%) och straffprocent (92.1%). Han hjälpte 6 av sina medspelare till karriärhöga siffror i poängsnitt. Boris Diaw, som suttit på bänken i Atlanta hela sin karriär, exploderade till en av de bästa allroundspelarna i NBA. Nash blev också den 3:e spelaren genom tiderna att sätta minst 50% av sina skott, 40% av sina treor (43.9%) och 90% av sina straffkast (Reggie Miller, 93-94 och Mark Price, 88-89). Han blev dessutom den nionde spelaren att vinna MVP två år i rad, och därigenom endast den andre pointguarden att göra så (Magic Johnson,88-89,89-90). I sluspelet gick ledde han laget till Western Finals båda åren, där de tyvärr förlorat mot Dallas och San Antonio. 

MVP betyder "Most Valuable Player", alltså den mest värdefulla spelaren. Den som ska få utmärkelsen måste vara så viktigt för laget att de inte skulle vara något utan honom. Javisst, Lakers eller Cavs skulle inte vara lika bra utan sin Kobe eller LeBron. Men tänk vad Nash har gjort för ett 10-tal spelare i sitt lag under de två åren. Han har gett dem en bättre karriärer. Han har gett dem utmärkelser och troféer. Han har gett dem framgång och uppmärksamhet många av dem inte hade fått annars. Hur mycket av det har Bryant eller James givit sina lagkamrater. Inget alls faktiskt. 

 Tidningen SLAM skrev på framsidan av sin septembertidning 2005, då Steve Nash var på framsidan, så här: "Better than Stockton? Better than Kidd? Best since Magic? Steve Nash is no joke." Precis så bra är han.