Basketblogg

För personer som aldrig kollat på basket och endast har den "generella" uppfattningen om att det bara är afro-amerikaner som är bra, kan inte Larry Bird se mycket ut för världen, basketmässigt. Han var inte en av de snabbaste, han kunde inte hoppa högst och var inte heller starkast. Fast Bird kunde göra något annat: han kunde göra allt. 

Bird draftades av Boston Celtics 1978, efter en framgångsrik collegekarriär på Indiana State. Under hans sista år på skolan gick de obesegrade genom hela säsongen, tills de stötte på en viss Earvin "Magic" Johnson och hans Michigan State i NCAA-finalen 1979. Magic gick vinnande ur den duellen, men det var inte den sista gången de två skulle mötas på en basketplan. 

    Boston hade redan 1978 draftat Bird, med hopp om att han skulle strunta i sitt sista år på college och gå direkt till NBA. När han valde att inte göra det sjönk Bosotn lägre än någonsin, och säsongen 1978-79 vann de endast 29 matcher. Birds ankomst förändrade allt. Laget gick från 29 vinster till 61 under hans rookie-säsong, en förbättring på 32 vinster, och laget var än en gång tillbaka i toppen av Atlantic Division. Bird, som spelade alla matcher, ledde laget i poäng (21.3), returtagning (10.4), steals (1.73) och spelade minuter (2,955). Lägg till 4.5 assists per match och du har en rookiesäsong "for the ages". Han vann Rookie of The Year-utmärkelsen, i kamp med Magic Johnson, och spealde sin första All-Star Game.  

I sin andra säsong, 1980-81, tog Bird sitt Celtics tillbaka till basketens finrum. Tillsammans med Robert Parish och Kevin McHale, som anlänt till laget under sommaren, gick de till final, där de ställdes mot Houston Rockets. Boston vann titeln efter 4-2 i matcher, och Bird var än en gång lagets bäste spelare, 21.2 poäng, 10.9 returer och 1.96 steals per match. Dock fick han inte ta emot Finals MVP-trofén, som gick till Cedric Maxwell. Fler chanser skulle dock komma för Bird... 

    Redan nu, efter endast två säsonger i NBA, var Bird en av ligans mest lysande stjärnor. Tillsammans med Magic Johnson hade han gett ny energi åt hela ligan, och fansen vallfärdade återigen till arenorna för att se Bird & Co. Under sin tredje säsong kom han tvåa i MVP-omröstningen efter Moses Malone, och blev vald till All-Defensive Second Team (första gången av tre i följd). Han vann också MVP-utmärkelsen i All-Star Game.  

Säsongen 1983-84 återvände Boston till finalen, vilket till största delen var Birds förtjänst. Han vann sin första MVP-trofé och hade nu höjt sitt spel ännu ett snäpp. I finalen ställdes Boston mot Los Angeles Lakers. Detta var första gången sedan collegefinalen som Bird och Johnson möttes i en slutspelsmatch, och det blev även dena gån en serie att minnas. Finalserein gick till sju matcher. I den avgörande matchen var det ett rekordhögt tittarantal vid TV-apparaterna som såg Bosotn vinna matchen med 111-102 och Bird sätta 20 poäng och plocka ner 12 returer. Han blev välförtjänt tilldelad Finals MVP-utmärkelsen. 

Även den efterföljande säsongen tog sig Boston och Bird till final, men denna gången föll de mot Lakers efter 4-2 i matcher, samtidigt som Bird besvärades av skador på armbågen och fingrar. Det stoppade dock inte honom från att vinna sin andra raka MVP-utmärkelse för en säsong som innehöll ett poängsnitt på 28.7, och en 60-poängsmatch (karriärsbästa) mot Atlanta. Säsongen 1985-86 var dock den som cementerade Bird plats i baskethistoriens finrum.  Han vann sin tredje raka MVP-utmärkelse, vilket han blev en tredje spelaren i historien att göra (Bill Russell och Wilt Chamberlain de andra). Han ledde ligan i satta trepoängare (82) och straffkastprocent (89.6 %) och var topp 10 i tre andra kategorier. Han vann den första trepoängstävlingen i All-Star Weekends historia. Boston vann 67 matcher säsongen 1985-86, och Bird ledde laget till final mot Houston Rockets. Väl där snittade Bird nästan en triple-double (24.0 ppg, 9.7 returer och 9.5 assists) och i den sista matchen satte Bird 29 poäng, tog 11 returer och 12 assists. För sin insats fick han ta emot sin andra Finals MVP-trofé. 

De följande åren gick det inte lika bra för Boston som lag, men Bird var precis lika bra som tidigare. Han blev den förste spelaren genom tiderna att sätta 50 % (52,6 %) av sina skott och 90 % (91 %) från straffkastlinjen under samma säsong. Han upprepade bedriften det följande året (52,7 och 91,6), samtidigt som han snittade runt 9 returer och 6 assists per match. 

Ett klassiskt ögonblick i Birds karriär, och NBA's historia, är när Bird i match 5 av Eastern Conference Finalen 1987 stealar bollen med fem sekunder kvar och Boston i underläge, 107-106. Isiah Thomas har inkast för Detroit  Pistons, men Bird tar bollen i luften och passar Dennis Johnson för en lay-up, och Boston vinner matchen. De vann senare serien, och mötte än en gång Magic och Lakers i final, där de förlorade med 4-2 i matcher. 

Bird, nu 30 år gammal, börjar förföljas av skador. Dock slutar han inte upp med att göra heroiska insatser. Säsongen 1987-88 snittar han 29.9 poäng per match (karriärsbästa) och blir den första Boston-spelaren genom tiderna att göra en "40-20" match, när han gör 42 poäng och tar 20 returer i en match mot Indiana. Han vann också sin tredje raka trepoängstävling. I slutspelet det året mötte Boston Atlanta Hawks i Eastern Semifinals. I den avgörande match 7 går Bird och Atlantas stjärna Dominique Wilkins upp i en kamp i sista perioden, där Bird går segrande ur kampen med 20 poäng i fjärde perioden och avancemang för Boston. De förlorade sedan mot Detroit i Eastern Conference Finalen. 

    Följane år, 1988-89, spelade Bird bara sex matcher, då han opererade båda sina hälar, men han kom tillbaka starkt 1989-90 och satte bland annat 71 straffkast i rad, den tredje längsta straffkast-streaken i NBA's historia. Dock börjad skadorna ta det bästa av Bird och han missad återigen matcher, 22 stycken, säsongen 1990-91 på grund av en komprimerad nervrot i ryggen, vilket senare gjorde att han la skorna på hyllan. Han hann dock med en sista otrolig match som gick rakt ner i historieböckerna. 

En sista heroisk insats 

Säsongen 1991-92 blev Birds sista, och han missade även nu stora delar av säsongen med ryggproblem. Men i mars, i en tv-sänd match mot Portland, var den gamle Bird tillbaka för en sista heroisk insats. Han satte 16 poäng i sista perioden, varav laget 9 sista och avgörande trepoängare som sände matchen till övertid. Bosotn lyckades till slut vinna, 152-148, efter två övertidsperioder. Birds statistik var inget annat än magisk. 49 poäng, 14 returer, 12 assists och 4 steals.  Portlands stjärna Clyde Drexler sa följande efter matchen: 

- "Anytime you have Bird on the floor, anything can happen". 

Bird var också med i "Dream Team" under sommaren 1992 och vann OS-guld, det bästa landslag som någonsin ställt upp i en internationell tävling. När säsongen 1992-93 närmade sig bestämde Bird sig för att lägga Conversen på hyllan, och det var han värd. Hans karrirär kan sammanfattas i den följande raden: 

21, 791 poäng (24.3 ppg), 8,974 returer (10.0 rpg), 5,695 assists (6.3 apg), 1,556 steals (1.7 spg), 49.6 FG%, 88.6 FT%. 

Larry Bird, inte snabbast eller starkast, men den mest kompletta basketspelaren någonsin. Over and out...