Basketblogg

Krönika: Igår kväll stängde transferfönstret i NBA, och avslutade också tre veckor fulla av rykten och trades, den ena galnare än den andra. När NBA nu går in i den andra, spännande delen av säsongen kan man lugnt konstatera att det kommer bli just det, spännande. I alla fall i Western Conference.

Det är nog dags för en sammanfattning av det hela, i fall någon gömt sig i sin garderob i tre veckor avskurna från allt vad basket och NBA heter. Allt började med att LA Lakers bokstavligen lurade till sig Pau Gasol från Memphis Grizzlies. De fick Gasol (och en draftval i 2010) för Kwame "Kan-inte-fånga-en-boll" Brown, Javaris Crittenton och Aaron McKie, som redan slutat. Man får ta av sig hatten för Lakers GM Mitch Kupchak, samtidigt som man kliar sig i hårbottnen för att förstå hur hans like i Memphis, Chris Wallace, tänkte. De hade redan gett upp Damon Stoudemire, som skrev på för Spurs, och ryktena igår sa att Mike Miller också skulle bort. Det blev dock inget av det, och tur var kanske det.

    Bara fem dagar senare kom nästa bomb, när Shaquille O'Neal gick till Phoenix Suns i utbyte mot missnöjde Shawn Marion och oprövade Marcus Banks. Traden var en av absolut mest överraskande de senaste åren, till och med senaste årtiondet. "Shaq är slut", "Shaq är en skugga av sitt forna jag" var allt som man sa när "Superman" (sorry, Dwight, finns redan ett original) kom på tal, ändå satsade Phoenix på det. Själv så tycker jag det är en mycket bra trade, jag tror Shaq har mer kvar i tanken än vad han visar, och i en ny miljö med nya, hungriga spelare bredvid sig på planen kan vad som hända. Hans första två poäng som en Suns-spelare bådar dock gott inför framtiden...

Kidd-cirkusen fick ett slut

Efter dessa två mastodontaffärer blev det tyst i någon vecka, då alla troligen smälte vad som precis hade hänt. NBA-landskapet hade drastiskt ändrats, Lakers är än en gång favoriter i West, och Phoenix bör vara alla lags skräck att möta i slutspelet, tillsammans med nykomlingarna i sammanhanget, New Orleans. Andra var mest förbannade, som Spurs coach Gregg Popovich, som menade att man inte borde få göra trades som Gasol-affären. "Den var för orättvis, Memphis borde inte få göra så" sa han surt och ville införa en tradekommitté som kan ge en affär ja eller nej. Popovich är nog lite mer nervös över Lakers än vad han vill erkänna, tror jag.

    Sedan kom All-Star veckan, och med den Kidd-cirkusen. Under veckodagarna var Kidd klar för Dallas, men sedan kom den oväntade festförstöraren Devean George och hävdade sina rättigheter, till mångas förtret. Affären låg på is under All-Star Weekend, och man lyckades undvika ett jobbigt anti-klimax när man bytte ut George och satte in andra spelare istället. Affären gick igenom, och Dallas gav upp halva laget för Kidd (och Malik Allen såklart), typ. I första matchen som återvändande Maverick blev han dock överkörd, blottad, ja allt, av Chris Paul i New Orleans. Men det går säkert bättre i slutspelet...

Under All-Star Weekend hände också grejer, förutom Dwight Howards dunkar och LeBrons uppvisning. Mike Bibby blev bortbytt till Atlanta Hawks mot Lorenzen Wright, Shelden Williams, Anthony Johnson och Tyronn Lue. Fråga en Atlanta-supporter vilka fyra spelare du skulle klara dig utan, och dessa fyra lär komma upp. En jackpot-trade för Atlanta, Bibby är kanske inte lika bra som tidigare men är stadig pointguard som tillsammans med Joe Johnson och Josh Smith bildar en intressant trio. Kul sak att nämna är också att Bibby gick från ett 25-28 lag utan chans på slutspel till ett 21-30 lag med stor chans på slutspel. Kommer tillbaka till detta senare.

Western vs. Eastern - knockout

Igår kväll stängdes transferfönstret för den här säsongen, och det hände en hel del. Det största var utan tvekan Cleveland-Chicago-Seattle-traden, med 11 spelare inblandade. LeBron James, kungen i Cleveland, har länge pressat sin GM Danny Ferry på att få hjälp. Han såg hur Kidd försvann, precis som Bibby, och om inget hänt igår hade inte Mr. James varit speciellt nöjd tror jag. Nu fick han Ben Wallace, Joe Smith, Wally Szczerbiak och Delonte West, spelare som ger laget erfarenhet, försvar och skytte, precis vad Cleveland behöver. Jag är Cleveland-fan, och visst kan man ha lite problem med Wallace och hur han sett ut hittills under säsongen, men vi får hoppas på att han hittar tillbaka till sitt gamla jag. Samtidigt blir Cavs kanske det mest fysiska laget i NBA, i alla fall i Eastern Conference. Tänk en frontline med Zydrunas Ilguaskas, "Big Ben" och Varejao, samtidigt som LeBron James lurar på hjälpsidan. Om jag hette Kevin Garnett eller Rasheed Wallace skulle jag inte vilja behöva tampas med de fyra under en hel slutspelsserie.

Om vi anknyter till Eastern Conference som jag skrev precis nyss, så har klyftan mellan de två conferencerna blivit ännu bredare på grund av alla trades. Gasol, Shaq och Kidd är tre stjärnor, All-Star kaliberspelare som kommer göra Western Confrence ännu tuffare än vad den redan är, och den är brutal. För tillfället är det supertight om slutspelsplatserna, och det är mycket möjligt att ett lag som vinner 50 matcher missar slutspel. Western Conference har nio lag över 60 procent i vinster, Eastern Conference har tre. Golden Nuggets ligger nia i Western, 33-21, en vinstprocent på 61 procent. I Eastern hade det räckt till en tredjeplats just nu. Just sayin'...  

Krönika: Shaquille O'Neal lämnar det sjunkande skeppet känt som Miami Heat, och hoppar på framgångsvågen Phoenix Suns. Hur det gick till vet ingen, och alla undrar hur Phoenix kunde komma på att sjösätta den här överraskande traden. Men den kan nog vara bättre och viktigare än många tror.

Vi ska vara på det klara med att "The Big Aristole", "Diesel", Shaquille O'Neal, inte är samma spelare som han var för några år sedan. 35 år gammal har han blivit en skugga av sitt gamla jag, jätten som var ostoppbar under korgarna. Nu är han mest skadad, och när han väl spelar är han alltid steget efter, både i anfall och i försvar, vilket leder till borttappade bollar och andra turnovers. I år är hans sämsta säsong hittills i hans 16-åriga karriär, med snitt på 14,2 poäng och 7,8 returer, och Miami Heat har varit ungefär lika dåliga som deras center. Laget ligger sist i NBA, efter lag som Minnesota och Seattle, och det ser ut som om deras säsong redan är körd i botten. Det såg ut som om Shaq, med två år kvar på sitt kontrakt, skulle få avsluta sin otroliga karriär med att långsamt ruttna bort på Miamis avbytarbänk, oftast iklädd civilkläder.

Enter Phoenix Suns. Laget har under de senaste åren gått från att vara ett mittenlag utan någon riktig identitet till att bli ett av de populäraste, och bästa, lagen i NBA. Deras "run and gun"-stil och Steve Nash otroliga speluppfattning har fått många att dyrka lagets offensiva spelfilosofi. Vinsterna har kommit, men vinsterna har kommit under säsongen och inte när det gäller som mest, i slutspelet. På ytan ser allt bra ut, men även i Suns finns olyckliga spelare (läs Shawn Marion). Redan i somras klagade Marion på att han bara var "trea" i laget efter Nash och Amare Stoudemire. Han menade att han borde vara en go-to guy i vilket annat lag som helst, och att han inte fick tillräckligt med uppmärksamhet för sina insatser.

Lagkemin avgörande faktor

Det är många som kliar sig på huvudet och försöker komma underfund med vad Phoenix kan få ut av den här traden. Byta bort spelaren som gör att laget "länkar samman" mot en gammal, seg center som inte varit sig själv på två år? Först var jag också lite skeptisk, men efter ett tag kunde man urskilja några saker som går Phoenix väg i den här affären.

- Man blir av med en spelare som uppenbarligen inte var nöjd med att spela i laget. Shawn Marion ville ha en annan roll än den han hade i Suns, och hans dåliga humör kunde vara det som skälpte laget i ett framtida slutspel. Lagkemi är oerhört mycket viktigare än vad många tror. Det går inte bara att sätta ihop ett lag av stjärnor och tro att de kommer att spela fantastisk basket (Knicks anyone?). Truppen måste funka tillsammans, och en spelare som Marion kunde bli en slags infektion i Suns som slog ut i slutspelet. Nu får man en spelare som är känd för sin personlighet och som får andra på gott humör, vilket mycket väl kan bli det som avgör allt till slut.

- Tre spelare som alla skapar problem för försvaret. Nash och Stoudemire får alltid försvarets uppmärksamhet, och Amare möter dagligen double- och triple-teams under korgen. Vad ska försvaret nu göra när duon spelar en hög pick-n'-roll vid trepoängslinjen? Tidigare skulle hjälpförsvararen kliva in, men det skulle lämna fri väg åt O'Neal under korgen. Om de istället hjälper med en mindre försvarare på Amare lämnas Suns skyttar vidöppna för trepoängsskott.

- Stoudemire kan gå tillbaka till sin ursprungliga position. På grund av Phoenix brist på centrar och spelsystem har Amare Stoudemire fått spela center och Marion power forward. Nu kan han gå tillbaka till sin forward position, vilket kommer göra honom ännu mer dominerande än han redan är. Att slippa brottas med stora centrar varje match kommer göra honom fräschare, och förhoppningsvis bättre.

- Möjligheten att vinna NBA blir mindre för varje år. Egentligen kan vi säga att Steve Nash möjligheter att vinna NBA minskar för varje år, för det är han som kan ta dem till det förlovade landet. Phoenix kan inte förvänta sig att Nash kommer spela på den höga nivån han gjort de senaste åren länge till, och snart är chansen borta. Shaqs ankomst öppnar upp för många, då också Nash som kanske slipper ha bollen i sina händer 90 % av tiden i anfall.

Tillbaka för att vinna

Men kommer Shaq att spela så mycket att han kommer hinna ändra motståndarlagets spel så mycket? Hittills i år har ah varit skadad eller hamnat i foultrubbel tidigt, vilket gjort honom till en non-factor på planen. Själv sa mannen i fråga på presskonferensen igår att han var i bättre form än på länge, och att han vara tillbaka för att vinna och tillföra sitt nya lag något. Han sa också, på tal om Phoenix snabba anfallsstil, att springa var det roligaste han visste. Hur det är med det får förbli osagt, men det kommer att bli en spännande vår i Arizona-öknen, var så säkra.