Basketblogg

"NBA Finals, here we come!" LeBron James, Cleveland Cavaliers.
Bild från NBA.com

Med NBA-säsongen endast 12 timmar bort, så tänkte jag titta närmare på fem lag som jag tror kommer att skrälla eller överraska i år. Nu är det dags för de som kommer att göra mest succé i år, Cleveland Cavaliers.

05-06: LeBron James fortsatte sin utveckling mot de bästa genom tiderna. Han snittade 31 poäng, 7 returer och 6 assists, vilket endast 3 andra genom tiderna har gjort (MJ, Magic och Big O). Cavs slutade 2:a i Central Division efter suveräna Detroit Pistons. Men det var i slutspelet som laget äntligen gav sig in på jakt att bli bland de 5 bästa lagen i NBA. Efter att ha slagit ut Wizards i en jämn serie, var det då dags för att möta The Mighty Pistons. Men efter 4 matcher var allt omvänt och det var The Mighty Cavs för hela slanten. Anderson Varejao spelade som han aldrig gjort innan, LeBron var LeBron och Drew Gooden tog retur efter retur. Tyvärr orkade de inte knyta ihop säcken, utan lät Pistons komma tillbaka och vinna serien i den sjunde avgörande matchen.

Starting 5:
C - Zydrunas Ilgauskas
PF - Drew Gooden
SF - LeBron James
SG - Larry Hughes
PG - Eric Snow

Bench:
Cleveland har i stort sett samma lag som förra året, och det är ett väl sammansvetsat lag. Man har veteranerna David Wesley och Donyell Marshall, båda två bra skyttar. Marshall spelade också mycket bra försvar i serien mot Pistons. De har en skytt till, Damon Jones, själv kallad "the world's best shooter". Varejao och Scot Pollard är två slitvargar som kommer göra allt skitjobb som gör det möjligt för James att leda laget till framgång. Shannon Brown och Daniel Gibson, rookiesarna, är också helt okej och kommer få sin tid på planen.

Star:
Stjärna kanske inte är rätt ord för att beskriva LeBron James, han är större än det. Precis som jag skrev om Kobe Bryant i tidigare inlägg så växer även James legend för varje dag som går.Han ha redan fler NBA-rekord än många andra aktiva idag. Han tjänar mångmiljarder bara på hans namn. Över hela världen drömmer barn och ungdomar om att bli precis som honom. Man kan tro att all uppmärksamhet är för stor press, men inte för LeBron. Han har klarat av de flesta av hindrena som har varit i vägen för honom. Han har dock ett stort mål, som kan komma i uppfyllelse i år, NBA Finalen.

Risk:
Eric Snow är en bra ledare på plan, men inte precis vad man skulle starting pointguard-material. Han är jättebra att ha i en klubb för att kunna hjälpa de yngre spelarna, precis som Darrell Armstrong och Avery Johnson gjorde i Dallas. Men när Snow startar på point och näste man är Wesley, som är ännu äldre, och sista alternativet är Gibson, rookien, då förstår man att det behövs något nytt på den sidan.

Rookie:
Shannon Brown draftades som 25:a i draften och kommer kunna ge Cavs explosivitet från bänken. Han gick på colleget Michigan State, och är ansedd som en av de mest atletiska spelarna på collegenivå i hela USA. Han är kompakt byggd, 193 cm och 93 kg, och är bra på det mesta. Han kommer nog att få mest speltid av de båda rookiesarna.

Med det här materialet har Cavs chansen att gå långt, kanske till och med hela vägen. Fler och fler experter tror att Cavs är Easterns finallag när sommaren börjar närma sig. Som Kenny Smith, TNT Overtime, sa när han skulle tippa sina finalister: "The people in Cleveland will be dancin' on the streets this year". 

Peja Stojakovic, New Orleans-Oklahoma Hornets. Bild från NBA.com

Med NBA-säsongen endast 3 dagar bort, så tänkte jag tita närmare på fem lag som jag tror kommer att skrälla eller överraska i år. Nu är det dags för New Orleans-Oklahoma Hornets.

05-06: Hornets var ett av de lagen som överraskade mest förra året. Man lyckades inte ta sig till slutspel, men var nära att ta Lakers plats som åttonde lag i Western. Och allt, absolut allt, hängde på rookie-guarden Chris Paul. Han blev draftad som 4.a av Hornets  sommaren 2005, och gick direkt in och totalt dominerade. Innan han kom var laget bara fyllt av unga spelare som inte hade någon ledargestalt i laget, nu fick man det och allt vände uppåt. 
   Hela deras säsong blev ju också rätt söndertrasad när orkanen Katrina drog in över New Orleans precis innan säsongen skulle börja. Det löste man genom att spela de flesta av hemmamatcherna i Oklahoma City. Nu kommer man att spela fler matcher i New Orleans, men fortfarande är läget inte helt perfekt.

Starting 5:
C - Tyson Chandler
PF - David West
SF - Peja Stojakovic
SG - Desmond Mason
PG - Chris Paul

Bench:
Förra året hade Hornets inte några veteraner i laget som kunde hjälpa laget i svåra matcher, då rutin behövs. Man fick förlita sig på Chris Paul mogna spel, trots att han bara är 20 år. Men i somras så saåg man till att ändra det. Man tog in Peja Stojakovic, fortfarande en av de bästa skyttarna i världen, Tyson Chandler, solid center från Bulls och Bobby Jackson, en bra backup till Paul på pointguard-positionen. På bänken har man flera unga, lovande spelare. Rasual Butler är en riktigt bra 3-poängskytt, Linton Johnson III sägs ha den bästa konditionen i laget och de två inside-rookiesarna Hilton Armstrong och Cedric Simmons kommer att bli viktiga i framtiden. 

Star: 
Det är såklart Chris Paul. Han har sedan han kom till NBA varit på en otroligt hög nivå, som om han hade spelat där i flera år och visste precis vad han skulle göra och när. Det var till och med många som ville att han skulle spela All-Star Game I februari. Det blev det tyvärr inte, men han satte sin stämpel i NBA. han snittade 2.2 steals (3:a i ligan), 7.8 assists (7:a i ligan), snittade 16.1 poäng och var en av de 30 mest effektiva spelarna i NBA. Under sitt första år. Han fick också spela VM I somras, där han var en av de tongivande spelarna. 

Risk:   
Tyson Chandler är bra, men inte riktigt så bra som man kanske hade väntat sig efter 5 år i ligan, då han blev draftad högt i draften 2001. Han är en bra returtagare och blockare, men det är inside scoring som Hornets är i stort behov av. Nu har ju David West utvecklats otroligt mycket och kan snitta 15 poäng per match, men en som verkligen är däruppe på 20. Det tror jag inte Chandler klarar av.

Rookie:    
Hilton Armstrong kommer från Connecticut, där flera av de senaste unga spelarna har kommit från, en riktigt bra skola. För att nämna några: Emeka Okafor, Ben Gordon, Charlie Villanueva, Rudy Gay.... 
Ni förstår, han är en välskolad spelare och kommer nog att bidra med mycket bra till Hornets den här säsongen. Jag tror faktiskt att de tar sig till slutspel i år, och kan skrälla rejält mot de stora lagen i West.   

Yao Ming & Tracy McGrady, Houston Rockets. Bild från NBA.com

Med NBA-säsongen endast 5 dagar bort, så tänkte jag tita närmare på fem lag som jag tror kommer att skrälla eller överraska i år. Idag har turen kommit till Houston Rockets.

05-06: Förra säsongen var en total katastrof utifrån Rockets syn. Efter att varit bland de 6 bästa lagen 04-05, så tappade man allting och missade till och med slutspel. Laget tycktes ha en skadeförbannelse hängande över sig. Tracy McGrady missade halva säsongen, Yao Ming, missade 30 matcher + flera andra. Ett tag i januari fick man specialtillstånd från NBA att ta in extra spelare, då man helt enkelt hade för många skadade spelare. McGrady såg inte att känna igen, han hade både skade- och sociala problem (familjen) och såg ofokuserad ut när han spelade. Inte den stjärnan vi är vana att se. Enda ljuspunkten för Rockets var att Yao etablerade sig som en av de absolut bästa centrarna NBA, då han snittade över 20 poäng och 10 returer på över 50 % skottprocent. 

Starting 5: 
C - Yao Ming 
PF - Shane Battier 
SF - Tracy McGrady 
SG - Bonzi Wells 
PG - Rafer Alston 

Bench: 
Rockets har i år försökt få till ett slagkraftigt lag med bra spelare på bänken, ifall skadorna skulle börja komma igen. Man har fått in dunkern Kirk Snyder från Hornets, guarden Vassilis Spanoulis, som var med och slog USA med sitt hemland Grekland, och rookien Steve Novak, med bra skytte. De har tappat erfarne guarden David Wesley, men det ska inte vara någon större förlust. 

Star:  
Även om Yao nu har etablerat sig som stjärncenter, så är ändå Tracy McGrady den stora stjärnan. Det är han som har egna skor, han som gör de otroliga dunkarna, de otroliga skotten, den sköna stilen. Han är den vi skule vilja spela som. Efter ryggproblem förra året har T-Mac sett ut som den gamla T-Mac som vann 2 st poängkungstitlar. Han ser ut att ha kommit tillbaka i fin form och med Yao Ming inside kommer det att bli svårt för många lag att hålla reda på båda två samtidigt.

Risk: 
Bonzi Wells, som kom till Rockets i somras efter att ha väntat på alla anbud och sen valt det bästa, kan bli både flip och flop. I slutspelet med Kings förra året visade ha vilken potential han har då han snittade över 20 poäng och 12 returer, som guard. Det gjorde att många fick upp ögonen för honom. Han har dock inte alltid varit så bra, och just nu är han skadad och kan inte vara med under säsongstarten. Troligtvis missar ha de 2-3 första veckorna. Alttså får vi se om han kan göra samma impakt nu som han gjorde i våras.

Rookie: 
Houston draftade Steve Novak i andra omgångenav draften i somras, som 32:a pick. Han kommer från Marquette och är en lång 3-poängsskytt. Han ger skytte som Roclkets saknade förra året. Han kommer få rätt bra med speltid, eftersom laget inte har en renodlad powerforward.

Lamar Odom, Los Angeles Lakers. Bild från NBA.com

Med NBA-säsongen endast 7 dagar bort, så tänkte jag titta närmare på fem lag som jag tror kommer att skrälla eller överraska i år. På tur: Los Angeles Lakers. 
 
05-06: Förra året var både negativt och positivt, i olika skeenden. Negativt var att man för var nära att missa slutspelet för andra året i rad. Nu kom man med som 8:e och sista lag, men när man är ett klassiskt lag som Lakers är det bara slutspel och titlar som gäller.
   Positivt var att Kobe visade att han vill bli omnämnd i historieböckerna tillsammans med MJ och alla andra legender. What can you say? 81? 35.4? Flera andra spelare fick också små genombrott under säsongen, såsom Smush Parker och Lamar Odom. Parker kom in som free agent under sommaren och blev lagets starting pointguard. Odom visade att han fortfarande utvecklas, och verkar synka bra tillsammans med Kobe som andrafiol. Hela laget fick också ett ökat självförtroende då man var nära att skrälla mot Suns i första slutspelsomgången. Det kommer ge dem gott med självförtroende inför säsongen.

Starting 5:
C - Kwame Brown
PF - Lamar Odom
SF - Vladimir Radmanovic
SG - Kobe Bryant
PG - Smush Parker

Bench: Lakers har gjort lite ändringar under sommaren genom att ta in Radmanovic och Maurice Evans. Evans kommer bli ett riktigt energiknippe från bänken. Förra året spelade han med Pistons, vilket han gjorde bra. Han är först och främst en defensiv spelare, men nu under försäsongen har han även gjort mycket poäng (27 i en av matcherna). Unge centern Andrew Bynum kommer att få mer speltid i år och fortsätta sin utveckling. Forwarden Ronny Turiaf spelar alltid med otrolig passion, även på försäsongmatcherna, och kan komma in och ge laget returer och försvar.

Star: Vilka finns det att välja på? Inga, bara Kobe Bryant. Han är ligans största namn just nu, och hans legend bara växer varje dag. Han har det kompletta paketet. Lång, atletisk, talang, träningsnarkoman, aldrig nöjd. Han vill bara bli bättre. Går det verkligen, så som han spelat?  

Risk: Det finns ingen riktig risktagning i laget. Det skulle i så fall vara Kwame Brown. Han har inte på lång väg kommit upp i den nivån en första pick i draften förväntas göra. Men under Phil Jacksons styre förra året började han visa mer av sin goda sida. Tog returer, blockade skott, satte insidepoäng. Är dock lite för ojämn i dessa områden, kan ibland försvinna helt från matchbilden.

Rookie: Jordan Farmar, guarden från UCLA, är ett riktig bra val av Lakers i draften. Han ledde sitt lag till NCAA-Finalen (förlust mot Florida) och är mogen för sin ålder. Han kommer göra ett mycket bra jobb som Parkers ersättare och avbytare. Han är en riktig pointguard med bra passar och syn för spelet.

Adam Morrison, Charlotte Bobcats. Bild från NBA.com

Med säsongen endast 10 dagar bort, så tänkte jag titta närmare på fem lag som jag tror kommer att skrälla eller överraska i år. Först ut Charlotte Bobcats:

05-06: Under förra året gick Bobcats fram ett litet steg, då mest på den individuella fronten. Spelare som Primoz Brezec och Gerald Wallace blommade ut till stjärnor, och fick mer uppmärksamhet. Dock hade man också skador på några nyckelspelare, såsom Emeka Okafor (Rookie Of The Year 04-05) och rookien Sean May. Man låg i botten tillsammans med Atlanta, New York och Portland men hade några riktigt bra matcher. 

Starting 5:
C - Primoz Brezec
PF - Emeka Okafor
SF - Gerald Wallace
SG - Adam Morrison
PG - Raymond Felton

Bench: Det finns flera argument till varför Brevin Knight ska starta som pointguard istället för Felton. Han har ett dussin fler års rutin och snittade näst bäst i ligan på steals (efter lagkamraten Wallace). Men Felton är mer av en scorer än Knight, vilket dagens Bobcats behöver. Däremot kan Knight bli en stor tillgång från bänken, då han kan komma in och ändra matchbilden med sina steals och assists.  

Star: Gerald Wallace har sedan ankomsten till Charlotte för 3 år sedan utvecklats till en av de bästa försvararna i ligan. Kanske till och med topp-5. Förra året snittade han över 2 steals (1.a i NBA) och över 2 blocks (11:a) per match. Det gör honom till endast den fjärde spelaren genom tiderna(!) att klara den bedriften. En som har gjort det är Hakeem Olajuwon, och att vara i samma område som honom är inte dåligt. Wallace är även en solid anfallspelare, med sina dunkar som största hot. 

Risk: Emeka Okafor har det inte haft det lätt under sina första två år i NBA. Han vann Rookie Of The Year, men förra året var inget att hänga i julgranen. Han spelade bara 26 matcher och snittade 13 p, 10 reb och 2 blk. Årets säsong blir avgörande för hans fortsatta karriär. Håller han för trycket och utvecklas till den stjärna han kan bli, eller blir han en skadebenägen, rätt bra spelare. 

Rookie: Adam Morrison kommer gå direkt in i Bobcats startfemma och leverera på en gång. Han har en otrolig speluppfattning och "court vision", är mycket lik legenden Larry Bird i sitt spel. Han kommer att vara en avgörande faktor då Charlotte nu går från bottenlag till ett 50%-lag. För så bra tror jag de blir i år. Kanske slutspel hägrar för det unga laget inom en snar framtid.

Uppdateras snart...

Uppdateras snart...

Uppdateras snart...

Bildcollage av mig. Bilder från NBA.com

Med NBA-säsongen endast 20 dagar bort, är det dags att börja titta lite närmare på vad som kommer att hända den här säsongen… 

New Ball: Under Draften i juli i somras så visade NBA upp sin nya boll. Man har tillsammans med Spalding tagit fram en ny boll till ligan. Där linjerna brukade korsa varandra på den gamla bollen, så gör de inte det längre. Man kan säga att det är 2 delar, istället för 8. Detta ger större ytor på bollen, vilket ska ge bättre materialkänsla och bättre grep. Man har även bytt ut materialet som man gör bollen med. Istället för läder, som använts i 30-40 år, går man nu över till microfiber komposit. Detta ska göra att svett och vätska som kommer på bollen inte ska göra den hal och sådant, utan att den behåller sitt grepp under hela matchen.
   Dock så har många av spelarna klagat mycket på den nya bollen. De flesta av dem har använt den under sin sommarträning, och har inte tyckt att den är något bättre än sin föregångare, snarare tvärtom. Hmm…  
New Rookies: Draften i somras var den första efter att NBA ändrat om i lagboken. Nu måste alla spelare gå minst ett år på college innan man får uppfylla sina drömmar om pengar, bilar och kändisskap. Många av NBA:s nuvarande spelare, t.ex. Jermaine O’Neal, var emot förslaget och menade att det var ”rasistiskt”(!). Jag tycker att det är en bra lösning. Collegebasket är en bra förberedelse innan NBA-spel väntar. Att möta spelare som är lika bra som dig själv varje match, istället för att totalt äga sina motståndare som det ofta blir för dem som är bra i high school, ger dig mer lärdom. 
   Årets rookiesar har många bra spelare. Många av dem kommer inte att få spela så mycket första året, utan är mer av framtidslöften. Men några kommer att få spela direkt i sina nya lag, vilket kommer leda till en chans på Rookie of The Year-trofeén. Jag tror att Brandon Roy (draftad 6:a av Portland), tillsammans med Randy Foye (7:a) i Minnesota, kommer att ha bäst chans att bli det. Båda två kommer till lag som varit på dekis i några år, och behöver poänggörare. Medan Roy kommer att få göra mycket själv i Portland, så kommer Foye ha mycket mer hjälp. I sitt lag har han en av de bästa spelarna genom tiderna, Kevin Garnett. Han kommer med sin farlighet inside ge Foye många öppna skott under säsongen.

  
En annan som också kommer få att spela mycket är Adam Morrison (3:a) i Charlotte Bobcats. Morrison kanske inte är den där superatleten, som många letar efter i de här dagarna, men han har en otrolig vinnarskalle och speluppfattning som mer än väl väger jämnt med det han tappar i atletismen. Jag ser honom snitta runt 15 poäng, både som starter och inhoppare i Bobcats.

 
New Faces In New Places: Den mest omtalade spelaren under sommarmånaderna var självklart Ben Wallace. Efter sex år i Pistons, där han varit hela klubbens ansikte utåt, valde han att gå till divisionsrivalen Chicago Bulls. Det skar sig mellan Wallace och coachen Flip Saunders under förra säsongen, vilket gjorde flytten möjlig. Och några extra miljoner i plånboken skadar ju aldrig, eller?
   Bulls fortsatte att byta spelare under sommaren. Tyson Chandler byttes till NOK Hornets mot PJ Brown och JR Smith. Smith blev några dagar senare bortbytt igen, den här gången till Denver Nuggets. Hornets var också heta, då man signade skarpskytten Peja Stojakovic, Bobby Jackson och som jag redan nämnt Chandler. Stromile Swift byttes tillbaka till Memphis efter endast 1 år i Houstons dräkt. I utbyte fick Houston Shane Battier. Tim Thomas, som visade hur bra han kan vara i slutspelet, skrev på kontrakt med Clippers, som behövde en lång trepoängsskytt sedan Vladimir Radmanovic bytt omklädningsrum i Staples Center och skrev på för rivalen Lakers. Fred Jones gick till Toronto, medan Portland fick tag på centern Jamaal Magloire, i utbyt mot 4 spelare som gick till Milwaukee.  Milwaukee som redan gjort klart med Charlie Villanueva från Toronto, som bytte lag med TJ Ford.

   
Sommarens mest segdragna trade var den mellan Atlanta Hawks och Indiana Pacers, gällande Al Harrington.Al hade redan efter säsongen deklarerat att han inte ville vara kvar i Hawks, och Pacers var villiga att signa honom. Men sen så gick allt från klart till omöjlighet, agenter sparkades och hyrdes. Till slut så kunde övergången bli ett faktum, och Harrington återvände till sin forna klubb.
   Det har även signats många europeér det här året. Många av de bästa spelarna i Europa har blivit upplockade av NBA. Exempel är Jorge Garbojsa, Uros Slokar, Spanoulis, Parker…

 
New Coaches: När det går dåligt för ett lag, så måste man göra något för att komma ur den onda spiralen. Och det är oftast coachen som är den felande länken, inte spelarna. Tre lag bestämde sig för att få in nya coacher. 
   Efter sin katastrofsäsong så fick inte Larry Brown vara kvar som head coach i NY Knicks. Istället går Isiah Thomas in som ny coach. Därmed är han både General Manager och coach i Knickerbockers. Och om han inte får laget på benen, väntar samma öde som hans föregångare.  
Sacramento valde att inte förlänga sitt kontrakt med coachen Rick Adelman, som lett Kings till många framgångar under åren. Istället går Erik Musselman in och tar hans plats. Han kommer senast från Golden State och Memphis. Sommarens stora coachändring var dock Don Nelsons comeback i NBA-cirkusen. Han återvänder till sin forna klubb Golden State Warriors, som han ledde under första halvan av 1990-talet. Han är den coach som har vunnit näst mest matcher i NBA:s historia. Ska han kunna leda laget tillbaka till slutspelet, där man inte varit sen… ja, sen han var coach.  

New Uniforms: I år har två lag bytt stil och färger på sina matchdräkter. Milwaukee Bucks och Toronto Raptors. Milwaukee har valt att göra en extreme makeover, och ändrar allt. Klubbmärke, plan, uniform, färger. Istället för det gamla lila, vit, grönt har man nu klarröd, klarare grön färg och vitt. De har även ändrat designen på linnena, så det är ett nytt Bucks vi får se i år.
   Toronto däremot har bara ändrat en sak. De har tagit bort den lila färgen från matchdräkterna. Detta gör att hemmalinnet nu är vitt, rött och lite svart. Man har valt att ta bort färgen för att verkligen symbolisera att man är ”Kanadas” lag, då de är enda NBA-laget i landet. Så patriotiskt.  

New Numbers: Att spelare får byta nummer när de byter lag är inget ovanligt, en annan spelare kan ju ha hans nummer. Men att spelare byter nummer mellan säsongerna är lite ovanligare, och att stjärnorna gör det är ännu ovanligare. Men i år har Kobe Bryant och Amare Stoudemire valt att byta nummer. Kobe, som hade en otrolig säsong förra året, får alla fans över hela världen att köpa nya tröjor när han går från 8 till 24. Han säger att anledningen till det är att han hade numret när han växte upp i Italien, men jag tror inte det är hela sanningen. Jag tror han vill visa någonting med det. Få se nu, 24 kommer efter 23. Och vilken spelare hade nummer 23? Ja just de, Michael Jordan. Han vill visa vem som kommer efter den bäste.  
   Amare Stoudemires nummerbyte, 32 till 1, vet jag inte anledningen till. Han kanske vill ha en nytändning, då han var skadad hela förra året. Eller så vill han visa hur bra han kommer att vara under säsongen. Number 1.  

Bild från NBA.com

Under sina fyra år i NBA har Emanuel "Manu" Ginobili hunnit med mer än många hinner under en karriär. Han har vunnit NBA två gånger, OS-guld, VM-silver, Italiensk ligamästare + MVP och spelat  en All-Star Game. Det är ingen dålig resumé. Men han är något...ojämn. 

Ginobili blev draftad 57:a i Draften 1999 och är alltså en av många "steals" som San Antonio Spurs gjort i Drafterna. Då var han en talang, men var inte riktigt redo. Spurs lät honom spela kvar i Europa fram till 2002, innan de tog över honom. Vid den tiden hade han redan etablerat sig som en av de bästa i europeisk basket.
   Första året fick han komma in från bänken, spelade 20 minuter per match och var bland de bästa nykomlingarna. Han slutade fyra i "Rookie Of The Year"-omröstningen, men det var i slutspelet han visade vad han kunde bli. Spurs vann NBA efter vinst mot New Jersey Nets med 4-2 i matcher. Manu fick mycket förtroende av tränare Popovich och var en av de drivande krafterna till vinsten.

Säsongen efteråt, 03-04, så fick han spela mer, 29 minuter per match, men startade oftast på bänken. I slutspelet var han som vanligt mycket bra. Spurs åkte dock ut mot Los Angeles Lakers, som gick till final men förlorade mot Detroit.
   04-05 blev ett succéår för Ginobili. Under sommaren vann han guld åt sitt Argentina i OS, och hans flyt fortsätte hela säsongen. Han startade alla matcher han spelade, snittade nya rekord i minuter spelade och poängsnitt. I slutspelet gick Spurs till final, där man mötte Pistons i en hård, jämn serie som gick till 7 matcher. I sjunde avgörande matchen var Manu, efter Tim Duncan, den viktigaste faktorn till vinsten och NBA-titeln. Han satte 23 poäng, tog 5 returer och gjorde 4 assists när Spurs vann med 81-74.  

Den här säsongen blev rätt myycket söndertrasat av skador. Manu spelade bara 65 matcher (startade 56) och spelade 27 minuter per match, lägsta snittet sen sitt debutår. Han snittade 15 poäng per match (16 året innan) och var inte alls lika bra som vanligt. De åkte också ut tidigt i slutspelet. 

Ginobili är en mycket bra spelare, en speciell typ som det inte finns många av i NBA. Ha är en vänsterhänt guard som kan ta sig till korgen och avsluta på alla möjlinga och omöjliga sätt. Men det är som om han slår av på takten lite under säsongen. Här ser vi Manus snitt under sina fyra år i Spurs (Regular season) och slutspelsmatcher:
Regular Season: 27,0 min/match 44,8% skott 36,8% 3p-skott 78,7% straffkast 3,7 returer/match 12,9 poäng/match
Playoffs: 30,5 min/match 46,3% skott 38,3% 3p-skott 80% straffkast 4,8 returer/match 15,3 poäng/match.

Det är en klar skillnad mellan slutspelk och säsong för Ginobili. Det är i alla fall vad man kan tro, om man drar slutsatser från dessa siffror. Så vad är han egentligen? Ska han börja på bänken eller ska han starta som shooting guard i Spurs? Det finns bara en som vet. Hans namn? Gregg Popovich.