Basketblogg

"Det har varit ett tungt år för Andrei Kirilenko, skadorna har avlöst varandra." Bild från Gettyimages.

Utah Jazz förlorade inatt på hemmaplanm mot New Jersey Nets, 116-115, efter att Vince Carter satt en lång trea när signalen gick. Andrei Kirilenko gjorde mini-comeback efter att inte ha spelat den 27:e januari. Han satte 8 poäng och tog 3 returer. Inte precis siffror vi vant oss vid att se från Kirilenko. 

Hela säsongen 06-07 har hittills varit besvikelse för Kirilenko personligen. Utah Jazz har spelat bättre än på många, långa år (vilket jag tidigare skrivit om) och ser ut att vinna sin division, men fixstjärnan Kirilenko har inte varit till så stor hjälp till denna framgång som han till synes borde. Årets säsong är hans sämsta sedan hans rookie-år i NBA, statistikmässigt. Ta en titt på hans karriärsnitt varje år:

Career Averages

Year	Team	G	GS	MPG	FG%	3p%	FT%	OFF	DEF	RPG	APG	SPG	BPG			PPG
01-02	UTA	82	40	26.2	.450	.250	.768	1.8	3.1	4.9	1.1	1.4	1.9			10.7
02-03	UTA	80	11	27.7	.491	.325	.800	1.8	3.4	5.3	1.7	1.5	2.2			12.0
03-04	UTA	78	78	37.1	.443	.338	.790	2.9	5.2	8.1	3.1	1.9	2.8			16.5
04-05	UTA	41	37	32.9	.493	.299	.784	2.2	4.0	6.2	3.2	1.6	3.3			15.6
05-06	UTA	69	63	37.7	.460	.308	.699	2.3	5.7	8.0	4.3	1.5	3.2			15.3
06-07	UTA	40	40	31.6	.470	.236	.752	1.4	3.8	5.2	3.6	1.0	2.0			9.2
Career		390	269	32.0	.464	.304	.763	2.1	4.2	6.3	2.7	1.5	2.5			13.3

Han spelar mindre än han brukar, han tar färre returer, gör färre assists, färre steals och färre blocks. Även poängsnittet har sänkts drastiskt. Han har varit också varit skadad en del i år och verkar vara helt ur form. Men jag tror att skälet till hans sämre säsongsnitt är lagets framgång, hur konstigt det än låter.

De senaste åren, åren sedan Kirilenko kom till NBA faktiskt, har Jazz varit ett okej lag, ett mittenlag. De har inte haft någon superstjärna sedan Karl Malone och John Stockton slutade, och med Kirilenkos otroliga all-around spel fick han inta stjärnrollen och gjorde det med bravur, fick spela All-Star Game och anses som en av de mest komplatta spelarna i NBA.

Men i år är allt annorlunda, Jazz har nu "The Big Three" i Memo Okur, Carlos Boozer och Deron Williams. Alla tre har sina bästa säsonger statistikmässigt och är de stora anledningarna till lagets framgång. Boozer snittar 22 poäng och 12 returer, Okur 17 poäng och 7 returer, Williams 17 poäng och 9 assists. Det är de som är stjärnorna nu. Och Kirilenko som fått bära laget på sin axlar några år har nu inte samma rol som innan. Det är också där skillnaden ligger. Jag tror inte Kirilenko är den som söker eller kräver bollen i vissa lägen, tvärtemot många andra superstjärnor. Han tar det han får, inget mer. Förrut funkade det, för då var han "centrumet" i anfall, och lagkamraterna gav honom bollen. Men nu ligger fokus på andra spelare, vilket gör att Kirilenko för ta andra sorts skott och även hitta sina egna avslut.

Jag skrev i inlägget om Jazz att Kirilenko inte behöver göra poäng för att vara bra, men vad händer nu när han inte heller triumferar i de andra områdena som han gjort innan, vad tillför han då? Just nu snittar han ungefär samma siffror som John Salmons, Troy Murphy och Corliss Williamson, spelare som man inte i vanliga fall förknippar med Andrei Kirilenko. Men om Jazz hoppas på att gå långt i slutspelet måste de få igång Kirilenko, annars lär de inte kunna rubba Dallas, Phoenix eller San Antonio. Not a chance.  

" Hey, Carmelo...the future looks promising". Bild från NBA.com.

Inatt var åter igen hela Denver Nuggets lag samlade för att återta jakten på slutspelsplatser och divisionstitlar. Laget vann mot Memphis, NBA's sämsta lag för tillfället, 115-98. Och för huvudrollen stod Carmelo Anthony, som spelade sin första match sen bråket i Madison Square Garden. Han har fått sitta av 15 matcher, men det såg ut som han aldrig varit borta. 

Anthony satte 28 poäng, mest i laget, och såg ut att trivas med sin nya lagkamrat Allen Iverson. Melo tog också 5 returer och 6 assists för att riktigt bevisa att inget förändrats. Iverson spelade glatt andrafiol, satte 23 poäng och 7 assists, ett par av dem till Anthony. J.R Smith som många ansåg komma minska sitt poängsnitt drastiskt med både nr:15 och nr:3 på banan, fick sin del av skotten och slutade matchen med 19 poäng. Han sköt dock lite för många 3'poängare, 14 stycken rättare sagt, och satte 4 av dem. Marcus Camby la den sista pusselbiten till vinsten med 17 poäng och 17 returer. 
      Memphis hade inte mycket att säga till om, den ende som kom upp i normal standard var Pau Gasol, men han verkar vilja vara någon annanstans just nu. Mer om det senare... 

Innan matchens start fick Carmelo Anthony hålla ett tal till sina hemmafans och han sa att han verkligen, djupt ångrar det han gjorde och att det idag är en ny början i Denver. Med både dessa poängplockarna på planen kan väl inget lag stoppa dem, eller? Nej så lätt är det inte men av det man såg igår ser det väldigt lovande ut. De kombinerade för totalt 51 poäng, 13 assists och 9 returer. Många tror att de inte kommer att kunna spela tillsammans, men både Iverson och Anthony ser det som deras mål just nu, att visa alla "haters" att de kan spela tillsammans, att de inte har så stora egon som vi tror de har. 

*******
Pau Gasol, som jag nämnde innan, har börjat uttrycka sitt missnöje med sitt Memphis Grizzlies och enligt flera tidningar vill han lämna klubben. Han har inte sagt det rakt ut, men hans kroppspråk och hans agents kommentarer har fått rykten att flöda. Enligt dessa ska Chicago Bulls redan ha kontaktat Gasol och Grizzlies för att få tag på den spanske stjärnan. Vi får se hur det utvecklar sig, men Memphis lär inte vinna något den här säsongen, så kanske borde man ta chansen. 
      Byta bort Gasol, strunta i den här säsongen och få ett bra utgångsläge till Draften i sommar. Årsklassen -07 ska vara bland de bästa på mycket länge, bättre än -03 (LeBron, Wade, Anthony, Bosh), och om man kan få första picken så kan de välja Greg Oden, som anses vara näste stora superstjärna, en ny David Robinson...

"Gilbert Arenas är just nu kanske den bäste basketspelaren på denna planet." Bilder från NBA Photo Store. 

Igår firade NBA Martin Luther Kings minnesdag genom att spela flertalet matcher redan på eftermiddagen, inte på kvällen som vanligt. Washington Wizards och Utah Jazz spelade  redan klockan 1 på dagen. Det verkade inte störa Gilbert Arenas värst mycket.

Innan matchen började sa han till lagkamraten DeShawn Stevenson: 'I feel like 37 and the game-winner tonight.' So when I told him after the game: 'What did I say?' He just started laughing and said: 'Man, you were right.''' Han underskattade till och med sig själv. Arenas satte 51 poäng och avgjorde matchen med en trea när klockan tog slut, 114-111, game over. Han satte 7 st 3'or mot Jazz och tangerade Michael Jordan för mest satta poäng i Verizon Center. Och när han sköt den avgörande skottet så vände han sig ifrån korgen med armarna uppsträckta innan bollen gått i korgen, han visste att bollen skulle gå in. Precis som han gjorde mot Milwaukee Bucks 2 veckor tidigare. Samma situation då, det var lika, 105-105 och Arenas har bollen med sex sekunder kvar. Han dribblar bollen över planen, och med någon sekund kvar skjuter han en trea över en hjälplös Charlie Bell. Han vänder sig för att se publikens reaktioner när skottet går i, för han vet redan innan att den kommer gå i. Han sa efter matchen att han "gick bakåt för det var en cool grej att göra. Om skottet gick i skulle det se grymt ut, om jag missar händer inget speciellt." 

Det är precis sådana grejer som gör Gilbert Arenas till den spelare han är, han har grejer för sig som många skulle anse vara lite galna, lite för mycket. Han kastar ut sin tröja till publiken efter varje match, han byter tröja i halvtid, ibland duschar han med matchlinnet på i halvtid för att skölja bort sitt dåliga spel om han spelat dåligt i första halvlek. Han säger "Hibachi" eller "Guaranteed-yeah" när han vet att skottet går in, och härom veckan när han fyllde 25 år, höll han ett födelsedagsparty värt 1 miljon dollar(!). I somras gjorde han motstånd mot en polis då en av hans lagkamrater, Donell Taylor, blev arresterad av polisen. "Man måste stå upp för sina lagkamrater" var han svar på det. Han sover i en speciellt rum som gör att luften är som uppe i Denver, i Rocky Mountains, för det förbättrar hans kondition. Plus massa andra saker... 

Ni ser, Gilbert är en väldigt speciell kille, man vet aldrig riktigt vad han tänker göra, vilket gör det ännu svårare för försvarna i NBA. Han kan skjuta skott 1 meter utanför trepoängslinjen som ett vanligt hoppskott. Som de flesta spelare har sagt om honom de senaste veckorna: "Killen har inget samvete, inga nerver." Men ha har fått jobba för att komma till den positionen han är idag. 

Arenas gick på Arizona under college-tiden, fast han gick bara två år, vilket var ovanligt på den tiden. Han gjorde sig tillgänglig för NBA Draften, och han blev draftad, men inte som han tänkt sig. Han fick vänta enda till andra omgången innan han blev draftad, som nummer 40 av Golden State Warriors. Och idag bär han nummer 0, för det var så många minuter "experterna" trodde att han skulle spela i NBA. Men Arenas, "Agent Zero" kallad, har jobbat häcken av sig enda sen dess, och kallas  "gym-rat" av alla i laget, en gymråtta som alltid är i hallen och tränar för att bli bättre. Ibland är han kvar efter matcher och tränar och han kommer tidigare till träningar för att köra extra. Och allt arbete har gett belöning de två senaste åren. förra året var han fyra i poängligan (29.3 ppg), spelade All-Star Game och i år snittar han 30.2 poäng, bra för tvåa i ligan efter Carmelo Anthony. Men då Anthony inte spelat på ett bra tag kan man säga att Arenas just nu är den bäste poängplockaren i NBA, kanske också årets MVP?    
 

" Rudy Gay, Memphis Grizzlies, är en av många kandidater till Årets rookie i NBA." Bild från NBA.com. 

Vid denna tiden på året, när snart nästan halva säsongen har gått, så brukar man kunna urskilja vem eller vilka som kommer att ta hem de årliga priserna. I MVP-kategorin har vi (som vanligt) Steve Nash, Dirk Nowitzki och uppstickarna Gilbert Arenas och Carlos Boozer. Vi börjar få en aning om vilka lag som kommer att kämpa om bucklan i juni, och vilka lag som får använda sommaren till att försöka göra laget bättre. Vi brukar också ha en humm om vem som ska bli Rookie of The Year, årets rookie. Men i år är det racet helöppet. Alla är välkomna att försöka. 

Helt ärligt, de tre senaste åren har det inte varit någon frågan om vem som skulle vinna R.O.Y. (Rookie of the year). Förra året var Chris Paul hlet överlägsen, och fick allas röster utom 1. Året innan dess, 2004-05, vann Emeka Okafor, efter att ha varit den mest regelbundet bra spelaren. Och 2003-04 var det ju LeBron James som vann. Hur skulle det se ut, om man om 20 år tittar tillbaka på hans karriär och han inte vunnit R.O.Y.?

Men i år är det annorlunda. Det är ingen som riktigt stått ut ur mängden, som de 3 ovan nämnda gjorde under sitt första år i ligan. Det är ingen som snittar över 15 poäng, 7 returer eller 3 assists. Nummer 1 i draften i somras, Andrea Bargnani, var mer tänkt som en framtidsinvestering, men har spelat bra, speciellt de senaste 2 månaderna. Han spelar 22.2 minuter per match och snittar 10 poäng och precis under 4 returer, plus att han är bra straffkastskytt, 80 %. Den som många tror kommer vinna R.O.Y., Adam Morrison i Charlotte, är lika ojämn som ett ihopknycklat A4-papper. Ena matchen sätter han 28 poäng, nästa match skjuter han 1-11, sen så sätter han karriärsbästa 30 poäng, sen så blir det 3 av 13 satta skott... Ni förstår poängen. Men han får mest speltid av alla rookiesar, 33.3 min, och snittar 13.7 ppg, 3.2 returer och 2.1 assists.  

Sen har vi Rudy Gay, forwarden från Memphis Grizzlies. Memphis har inget bra år, de är sämst i ligan och får sikta in sig på nästa år. Men det öppnar för Gay och hans rookie-kollega Alexander Johnson. Gay har varit in och ut i start-femman, men är nu tillbaka för att stanna där. Han spelar 23.5 minuter per match, och snittar 8.8 poäng, 4.1 returer och 0.8 blocks, plus att han haft några av de bästa matcherna bland rookiesarna. Johnson, en second-round pick, som fått förvånansvärt mycket speltid, 16 minuter, 6 poäng, 4 returer. 

En annan europeé i Toronto, Bargnani's lagkamrat Jorge Garbajosa har verkligen fått mycket speltid. Han är inte den ordinära rookie precis. Garbajosa är 29 år och har spelat ett antal år proffisionellt i Europa, så han är inte ny till det här. Men han har fått starta mycket som center, vilket verka passa honom och laget. Han får spela 30 minuter per match, 29.9, och snittar 9.2 poäng, 5.8 returer och 1.2 steals, bäst bland alla rookiesar. 

Den senaste månaden har också Randy Foye, Minnesota Timberwolves, kommit upp ur sin dvala på bänken. Han hade sin första double-double (11poäng, 10 returer) mot Sixers i veckan, och satte 19 poäng mot Spurs i en overtime-vinst. När han har kommit igång på allvar är han också en het kandidat. Den som många trodde skulle vinna R.O.Y innan säsongen startade var Brandon Roy i Portland. Han har dock varit skadad en längre tid, men är nu tillbaka med besked. Han får näst mest speltid efter Morrison, 31.4, och snittar mest poäng av alla, 14.0, och flest assists, 3.0. I lördags hade han sin bästa match hittills, med karriärsbästa 23 poäng och ett sista sekunden-skott som sände matchen till overtime. Roy for R.O.Y.! 

Det finns så klart fler att ta upp, fler som har chans på R.O.Y., men ni förstår läget. It's an open race, med de spelare jag räknat upp som huvudkandidater. Jag tror nog på ett mycket jämnt lopp mellan Morrison och Roy, med Morrison som segrare. Fast då få han ta och skärpa till sig och se upp för sådana här matcher, annars kan Roy smyga upp och knycka till sig priset...

   

"Efter ett halvår av klagande är läderbollen tillbaka, till spelarnas glädje." Bild från Gettyimages. 

I förrgår, på den första dagen av året, spelades den första matchen med de nygamla bollen. NBA tog in en ny boll till det här säsongen, men efter klagomål från spelare, coacher och fans tar man nu tillbaka den gamla bollen. 

Den 28:e juni i somras, under NBA-Draften, introducerades bollen för första gången. Den skulle revolutionera basketen, "Change the way you look at basketball". Den är gjord av kompositmaterial istället för läder, och har färre "plattor" på bollen. På den gamla så går ju alla linjer ihop på sidorna, men på den nya så går de inte ihop, vilket sas skulle ge bättre grep om bollen. 

Spelarna fick använda bollen under sommaren, först var det bara enstaka spelare som klagade, men sen hördes fler och fler, de flesta hittade något som var fel. Den ende som inte hade något problem med den var Paul Pierce (pga att han är Spaldings ansikte utåt). 
      Felet som NBA gjorde var att de inte lät några spelare testa bollen under någon månad, ge sina kommentarer om den och sen kanske finslipa den nmågot mer. De fixade en ny boll kastade ut den till spelarna och sa "nu ska ni spela med den här bollen. Lycka till!" Shaq sågade bollen totalt, många tyckte att bollen tappade i känsla efter bara några träningspass, att det blev dåligt grep för svetten la sig på materialet.

Runt jul hade NBA en presskonferans där man meddelade att man tar tillbaka den gamla bollen, av läder, och börjar spela med den 1:a januari. Molnen skingrades, solen lyste igenom och alla blev på gott humör igen. Kevin Garnett såg ut att stormtrivas med den nya bollen, han gjorde säsongsbästa 32 poäng mot Bobcats på nyårsdagen. Ron Artest gjorde igår karriärsbästa 39 poäng, när Kings slog Knicks.

David Stern och hans kollegor har nog lärt sig en läxa efter det här. Att de ska kolla med spelarna innan man inför något nytt. För sanningen är ju den att, det är inte Stern som ska spela med bollen det är spelarna. Och vad är NBA utan sina spelare?